Jag fick nyligen reda på att min kusin ska åka till *honom*.  Trots att jag vet att min morbror och hans familj har hållit kontakt med *honom* hela tiden och träffats regelbundet så gör det fruktansvärt ont att veta att min lilla kusin skall åka dit själv, ensam, helt utan skydd. Att de inte tror mig är en sak, men hur kan man som förälder ändå skicka sitt barn till någon som blivit dömd i rätten för sexuella övergrepp mot barn? Att de inte tror mig är en sak, men hur kan de inte tro på domaren, åklagaren, vittnen? Hur kan de utan att tveka ens riskera att utsätta sitt barn för *honom*? Det måste väl finnas något tvivel?

Trots att det gått så lång tid nu så hoppas jag fortfarande, önskar och hoppas att de ska ändra sig. Att de ska förstå att ingen av oss "barn" hade någon anledning att ljuga, att vi fortfarande inte har någon anledning till det.  Varför skulle vi? Ingen vill väl ens fantisera ihop något sånt. Tro mig, hade jag kunnat stryka ett streck över allt och sagt att det var en lögn så hade jag gjort det för längesen. Jag vill inte leva med minnena, sammen, ångesten och alla känslor men jag är tvungen. *Han* har tvingat mig till det här livet. Hade jag kunnat vrida tillbaka tiden och förhindrat allt på något sätt så hade jag gjort det.
Jag skulle göra allt för ett riktigt liv. För att få leva, inte bara andas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig helt värdelös. Jag räcker inte till, har aldrig gjort det.Förra veckan gjorde min sambo någonting som förnedrade mig så himla mycket. Han skämdes och bad om ursäkt och ville att jag skulle vara arg på honom men jag kan inte. För jag ve...

Det har gått en evighet och ändå är ingenting förändrat. Det är samma känslor, tankar , rädslor och mardrömmar.   Jag skulle aldrig använda den här bloggen mer bestämde jag. Jag skulle må bättre, skulle glömma och gå vidare och bli normal. Men de...

När ska det släppa? När kan man gå vidare med sitt liv? Hur länge ska en mardröm från det förflutna få förstöra och förhindra mig från att leva just nu?   Jag önskar att jag kunde inse att det inte var mitt fel, jag önskar att jag slapp känna skam, ...

Jag orkar inte mer. Jag trodde allting skulle bli bra nu, att livet skulle ta en helt ny vändning, men det har bara blivit värre. Hur kan det vara tillåtet att aldrig någonsin få vara helt lycklig?   Jag förstår inte vad jag gör för fel. Vad jag allt...

Det är mycket tankar just nu. Är det värt det? Kommer det att fungera? Kommer det att ordna sig? Kommer jag att klara av det här? ...