Det känns skönt att ingen jag har kontakt med känner till den här bloggen. Det gör det så mycket enklare att skriva ner alla känslor. Visserligen har jag bara skrivit ett inlägg innan detta men jag har varit på god väg ett flertal gånger.

Jag lever. Om än nätt och jämnt. Ibland börjar jag fundera på om det är så här jag måste känna resten av mitt liv. Är det värt att leva då? Är det värt att vara rädd, att känna skam och ständigt vara på sin vakt för att någon gång ibland, någon minut få känna ett uns av glädje? Är det meningen att merparten av ens liv rent ut sagt skall vara ett helvete?

Jag trodde faktiskt allt skulle bli bra nu, jag trodde rättegången skulle lösa alla bekymmer, att skammen skulle släppa när jag fick papper på att det inte var mitt fel, att jag bara var ett barn. Men det gör den inte. Den försvinner inte. Jag känner lika mycket skam nu som då, jag känner mig lika fel, lika äcklig.

Trots att jag åldrats så bor mitt 9-åriga jag kvar någonstans där inne. Hon släpper inte taget om mig, hon vågar inte släppa greppet. Kan inte inse att det är över nu.

Det har gått 11 år. 11 år! Om det inte har blivit bättre nu, kommer det någonsin att bli det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick nyligen reda på att min kusin ska åka till *honom*.  Trots att jag vet att min morbror och hans familj har hållit kontakt med *honom* hela tiden och träffats regelbundet så gör det fruktansvärt ont att veta att min lilla kusin skall åka dit ...

Jag känner mig helt värdelös. Jag räcker inte till, har aldrig gjort det.Förra veckan gjorde min sambo någonting som förnedrade mig så himla mycket. Han skämdes och bad om ursäkt och ville att jag skulle vara arg på honom men jag kan inte. För jag ve...

Det har gått en evighet och ändå är ingenting förändrat. Det är samma känslor, tankar , rädslor och mardrömmar.   Jag skulle aldrig använda den här bloggen mer bestämde jag. Jag skulle må bättre, skulle glömma och gå vidare och bli normal. Men de...

När ska det släppa? När kan man gå vidare med sitt liv? Hur länge ska en mardröm från det förflutna få förstöra och förhindra mig från att leva just nu?   Jag önskar att jag kunde inse att det inte var mitt fel, jag önskar att jag slapp känna skam, ...

Jag orkar inte mer. Jag trodde allting skulle bli bra nu, att livet skulle ta en helt ny vändning, men det har bara blivit värre. Hur kan det vara tillåtet att aldrig någonsin få vara helt lycklig?   Jag förstår inte vad jag gör för fel. Vad jag allt...