Jag känner mig helt värdelös. Jag räcker inte till, har aldrig gjort det.
Förra veckan gjorde min sambo någonting som förnedrade mig så himla mycket. Han skämdes och bad om ursäkt och ville att jag skulle vara arg på honom men jag kan inte. För jag vet att det inte är hans fel. Det är ju mitt fel, det förstår jag ju. Det är alltid mitt fel. Det är jag som är smutsig, äcklig, besudlad och inte räcker till. Det är mig det är fel på, annars skulle han aldrig ha gjort så här. Det är jag som är problemet.

Jag vill vara arg på honom. Jag vill tala om för honom att han har förstört det självförtroende jag byggt upp under alla våra år tillsammans, jag vill skrika och klandra honom. Säga att det inte är okej. Men istället gråter jag och hör mig själv upprepa "förlåt jag vet att det är mitt fel", "Jag är äcklig", "jag är inte arg på dig, det är inte ditt fel".  Det är tankebanor jag aldrig kommer ifrån. Så fort någonting händer är jag där igen, i samma tankar. Därimellan, när allting är bra och det känns nästan normalt så inbillar jag mig att jag kommit ifrån det här beteendet, att jag har lyckats slå mig fri, men det är så tydligt att jag inte har det, att jag kanske aldrig kommer det.

Jag funderar på om jag behöver hjälp igen. Jag slutade med terapi för ett par år sedan för jag tyckte in det gjorde någon skillnad. Men kanske var problemet att jag inte var redo att förändras då och att jag inte träffade rätt terapeut. Kanske behöver jag ge det en chans till?

Det har gått en evighet och ändå är ingenting förändrat. Det är samma känslor, tankar , rädslor och mardrömmar.

Jag skulle aldrig använda den här bloggen mer bestämde jag. Jag skulle må bättre, skulle glömma och gå vidare och bli normal. Men det blev jag inte. Jag klarade inte av det.
Jag gick in i samma mönster, log och skrattade och förträngde. Tog på mig skulden för allting som hände, förlät alla utom mig själv och nu är jag här igen. På samma plats där jag varit hela livet.

Hur bryter man sig loss? Hur förändrar man tankar som är så hårt inpräntade att de blivit en del av dig själv? Hur blir man lycklig?