Jag känner mig helt värdelös. Jag räcker inte till, har aldrig gjort det.
Förra veckan gjorde min sambo någonting som förnedrade mig så himla mycket. Han skämdes och bad om ursäkt och ville att jag skulle vara arg på honom men jag kan inte. För jag vet att det inte är hans fel. Det är ju mitt fel, det förstår jag ju. Det är alltid mitt fel. Det är jag som är smutsig, äcklig, besudlad och inte räcker till. Det är mig det är fel på, annars skulle han aldrig ha gjort så här. Det är jag som är problemet.

Jag vill vara arg på honom. Jag vill tala om för honom att han har förstört det självförtroende jag byggt upp under alla våra år tillsammans, jag vill skrika och klandra honom. Säga att det inte är okej. Men istället gråter jag och hör mig själv upprepa "förlåt jag vet att det är mitt fel", "Jag är äcklig", "jag är inte arg på dig, det är inte ditt fel".  Det är tankebanor jag aldrig kommer ifrån. Så fort någonting händer är jag där igen, i samma tankar. Därimellan, när allting är bra och det känns nästan normalt så inbillar jag mig att jag kommit ifrån det här beteendet, att jag har lyckats slå mig fri, men det är så tydligt att jag inte har det, att jag kanske aldrig kommer det.

Jag funderar på om jag behöver hjälp igen. Jag slutade med terapi för ett par år sedan för jag tyckte in det gjorde någon skillnad. Men kanske var problemet att jag inte var redo att förändras då och att jag inte träffade rätt terapeut. Kanske behöver jag ge det en chans till?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick nyligen reda på att min kusin ska åka till *honom*.  Trots att jag vet att min morbror och hans familj har hållit kontakt med *honom* hela tiden och träffats regelbundet så gör det fruktansvärt ont att veta att min lilla kusin skall åka dit ...

Det har gått en evighet och ändå är ingenting förändrat. Det är samma känslor, tankar , rädslor och mardrömmar.   Jag skulle aldrig använda den här bloggen mer bestämde jag. Jag skulle må bättre, skulle glömma och gå vidare och bli normal. Men de...

När ska det släppa? När kan man gå vidare med sitt liv? Hur länge ska en mardröm från det förflutna få förstöra och förhindra mig från att leva just nu?   Jag önskar att jag kunde inse att det inte var mitt fel, jag önskar att jag slapp känna skam, ...

Jag orkar inte mer. Jag trodde allting skulle bli bra nu, att livet skulle ta en helt ny vändning, men det har bara blivit värre. Hur kan det vara tillåtet att aldrig någonsin få vara helt lycklig?   Jag förstår inte vad jag gör för fel. Vad jag allt...

Det är mycket tankar just nu. Är det värt det? Kommer det att fungera? Kommer det att ordna sig? Kommer jag att klara av det här? ...